Om ett nuläge

Han fyller mina vrår med värmen från hans kropp.
Han älskar mig och jag älskar tillbaka.
På det riktiga sättet, på det där hej-jag-ser-dig-och-vi-ser-oss-sättet. På det där sambosättet då vi inte får panik då jag spenderar en natt i soffan, och han i vår säng, för vi har alla nätter. Alla är de våra.

Vi springer om varandra ibland.
Missar att kyssas. Missar att älska.
Men fyra pussar på min nakna högeraxel varje morgon då jag fortfarande sover och han är morgonfräsch vågar jag räkna med.

Mina fantasier åt annat håll tynar bort, det är som om att de rinner ut från hjärnan och har landat här bland Sagorna Kring Min Svank, de har landat här och genererar ingenting.
Jag är påväg att skriva så många gånger, jag hittar det där kornet i kanten av mitt tankefält och känner behovet, det måste ner i pränt.
Känner behovet, jag måste få det ur mig.
Men jag kommer inte längre än till förstasidan på mitt konto, och förstår att det inte kan jämföras med Farlig. Eller Glöd. Eller Musikern.

Lurig är borta. Inget att behandla.

Många fina kommentarer har jag fått, och jag undrar om ni, mina fina läsare, kunnat se sorgen mellan raderna? Förtvivlan och hur ett innersta väsen sakta förtvinat, och det var där jag fann inspiration.

Jag undrar om ni lyckats hålla isär flygande fantasier och vacklande verklighet, eller om ni valt att göra som jag hoppats, läst utan vidare analys.

Jag kommer inte ta bort bloggen eller mitt skrivande. Och som jag alltid säger, jag kommer nog tillbaka. Som en annan variant av mig själv. Som Svanka, tvåbarnsmor.
Eldklot har spänt ut huden på min mage till max, och räknar jag dagarna så är det sexton kvar tills hon är beräknad att berika våra liv.

Jag kommer inte ta bort bloggen.
Jag kommer själv att läsa igenom den.

Stort tack till er som kikat in under det, lite dryga år, som gått. Jag hoppas ni fortsätter med just, precis, det.

Även om inriktningen här, snart kanske blir annorlunda. Fast jag vet ju inte.
Så detta inlägg kanske är snudd på onödigt, snudd på tidsfördriv. Och där vaknade Dottern, mitt blonda, rufsiga, troll och lägger huvudet mot min axel.