Om en ny parfym.

-Du har en ny parfym.

Jag kan inte avgöra om det är en fråga eller ett konstaterande.
Jag vet inte hur han hamnade där, framför mig på ett pulserande dansgolv, men ändå tornar han upp sig, precis så farlig som bara Farlig kan vara.

Hans ögon är lika svarta och pupill-lösa som vanligt, men skäggstubben är ny. Eller inte ny, jag har dragit mina fingertoppar över den otalig söndagsmorgon, men ny med att medvetet låta bli att ta bort den.

Det är så många kroppar här, så många som stinker, så många som är varma av svett. Instinktivt lägger han en hand mot min nacke och drar mig till sig, räddar mig. Bäddar in mig i det han delar med mig, den ständiga svalheten under huden, bäddar in mig i den tunga doft som är hans.
Och han kontrollerar.
Genom att trycka en nästipp, estetiskt perfekt, men alldeles för stor för hans ansikte, mot en punkt bakom mitt öra.
Han kontrollerar att jag verkligen har en ny parfym.

Min puls slår över basen i musiken.

Dottern, Rätt, Eldklot.

De tre Viktiga flyger förbi ett stängt medvetande, just i den sekunden han böjer sig nedåt för att kyssa mig.
Och jag gör vad jag tror att jag aldrig skulle ha sans nog att göra.
Jag ryggar tillbaka och avfyrar ett försiktigt leende.

Han biter ihop sin käkmuskel, glädjen att se mig är inte borta men vad som en gång vilat mellan oss är, just nu, inte där.

-Rygga du, Svanka, säger han innan han lämnar mig med ett animerat asgarv i ljudnivån. Rygga, backa, undvik. Vissa saker kan du inte undkomma.

I ett par sekunder står jag fallen från skyarna, kan inte förstå vad som hänt. Farlig blandas ut bland alla andra, fångas upp av sitt sällskap och jag ser honom inte mer under kvällen.

Jag dansar.

Åh vad jag dansar den natten.

Om den där tilliten.

Det är inte många som känner till den svarta hemligheten, den svidande sorg som Rätt skapade när han hamnade där, med sin kuk i en annan kvinnas mun.

Inte många känner till det där såret i hjärtat, för jag ler alltid lika vackert och säger att jag allt litar på honom nu.
Jag ler lika vackert och ljuger lika bra varje gång, att jag sakta börjar tro på mig själv. Och den nervösa vibration som omgett mig sedan hösten 2008 blir borttvingat till ett rosenrött lugn.

Tills nu.

Då han står på en båt i Utlandet.

Då han ringer mig för att önska mig, Dottern och Eldklot en god natt, och jag borde fyllas av värme, men den kvinnliga rösten som leende sipprar ut genom hans telefonlur tar över.
Och ägarinnan till rösten tar över honom. Han vänder sig mot henne, och jag vet vem hon är, och återigen så vinner hon för med ett halvt samtal avklarat får jag lyssna på deras.

När de skrattar åt något, som vanligt som bara dem förstår, så frågar jag mig vart den där tilliten tog vägen. När hans egenheter får delas med en kvinna som inte är jag, när hans sociala, skålande jag lyfter ädla bubblor mot en natthimmel.

Och jag drar upp dragkedjan i min munkjacka, funderar på Eldklot och vad min oro gör mot det växande livet i mig.
Tänker, att vi har ju skapat liv, nog tar han inga steg i fel riktning denna gång?

Mina ord sviker mig.
Mina tankar är överallt.
Jag ska sluta ögonen och sova, väskor är packade då jag och Dottern åker till Fristad i morgon.

Med Eko och hennes två döttrar.
Mest av allt, så längtar jag bara efter att få andas.

Om barnvakten

Hon öppnar sin ytterdörr och min blonda, rufsiga Dotter dansar emot mig med ett leende. Någon docka i sin hand, brått att berätta om den tecknade filmen Snövit som Styrka sett till att hon får titta på.
Och med Rätts hand mot mitt ryggslut ler jag åt det band som Styrka och Dottern själva har byggt upp, det naturliga och ärliga som bara kan uppstå när kärlek är inblandat.

Styrka, fina Styrka, som strävar efter att rättfärdiga sig själv i allas ögon, trots att hon inte är annat än en lysande stjärna. Som har fyllt hela sitt hem med värme och kärlek, ett hem som visar respekt för hennes sambo, respekt för henne själv.

Och visst är det första gången jag sätter mina fötter där inne, men åh, vad det är hon som bor där.
Det svarta golvet mot de kritvita väggarna, kontrasterna som mjukas av cremefärgad gardin i vardagsrummet... Allt är så hon!

Och den kärlek hon lyckas uppbringa för andras barn, som jag ser fram emot att få se henne dela den med sina egna!