Om barnvakten

Hon öppnar sin ytterdörr och min blonda, rufsiga Dotter dansar emot mig med ett leende. Någon docka i sin hand, brått att berätta om den tecknade filmen Snövit som Styrka sett till att hon får titta på.
Och med Rätts hand mot mitt ryggslut ler jag åt det band som Styrka och Dottern själva har byggt upp, det naturliga och ärliga som bara kan uppstå när kärlek är inblandat.

Styrka, fina Styrka, som strävar efter att rättfärdiga sig själv i allas ögon, trots att hon inte är annat än en lysande stjärna. Som har fyllt hela sitt hem med värme och kärlek, ett hem som visar respekt för hennes sambo, respekt för henne själv.

Och visst är det första gången jag sätter mina fötter där inne, men åh, vad det är hon som bor där.
Det svarta golvet mot de kritvita väggarna, kontrasterna som mjukas av cremefärgad gardin i vardagsrummet... Allt är så hon!

Och den kärlek hon lyckas uppbringa för andras barn, som jag ser fram emot att få se henne dela den med sina egna!