Om lyckan av att inte veta vad man ska säga i sin blogg.

Och till min stora lycka... ett pulserande liv på 7,2 millimeter.

Jag hittar inga ord mina vänner, men lugnet har lagt sig som ett skyddande skimmer på mina kinder. Att jag är utmärglad och energifattig spelar ingen roll - det är idag jag fyller år och dagen började redan igår.

När gynekologen satt tyst ett tag och kontrollerade skärmen framför henne, och utan att adressera mig det minsta ropar ut till Rätt i väntrummet.
-Rätt... Vill du bli pappa i januari?

Han får komma in och titta, han får också se det där hjärtat. Han kysser min panna och mina salta tårar och mumlar mot mitt nyckelben

- Tack!

Om och om igen mumlar han.