Om en tova i mitt hår

Jag tar tillbaka.
Det krävs så lite, egentligen.
Rätt ord, rätt inställning.
Och utöver det, hans fantastiska leende.

När jag skrattar, så kan jag aldrig fokusera blicken, än mindre möta en annan människas blick. Lite för att jag skrattar så hysteriskt. Och lite för att jag känner mig så otroligt ful när jag gör det.
Men han?
När han skrattar, åt mig, med mig, för mig, så låser han sin blick i min. Och bara skrattar, rakt upp och ner.
Det gick så fort, men jag älskar det.
Älskar honom. Älskar honom skrattandes.

Vi har pratat idag.
Jag sa som jag sa igår, det jag sa igår utan svar.
Jag vill träffa dig igen.
Snart.
Och han svarade att han ville träffa mig. Men han hade en sak att reda ut först. 
Innan han gjorde det.
Så nu reder han ut det, och jag känner att jag längtar men inte har bråttom.

Det var fantastiskt att träffa dig i måndags- och självklart vill jag gärna träffa dig igen just för att jag är väldigt girig när det gäller fantastiskhet.
Men allt var bra, att sitta framför dig och skratta med dig.
Att se dig.
Och att hamna på en helt annat plats i din famn- magi.

Det blir varmt i hjärtat av att veta att du vill träffa mig igen, på vilket sätt spelar mig ingen roll.

Jag har inte bråttom, för det känns som om att har jag längtat och väntat i fem år, så är det inte tiden som står emellan oss.
Mitt hjärta hoppar fortfarande över ett slag när jag minns de korta pauserna i våra kyssar. Hur han såg rakt på mig. Och upp mot himlen.
Log så stort.
Och kysste mig igen.

Mailsvar från Farlig

Hej Ljuvlig!
Jag önskar dig allt bra och vill inget annat än att du ska må som du får mig att må när jag är nere, trött eller stressad.
Du behöver inte och ska inte ursäkta dig för att du behöver fokusera på viktiga saker i ditt liv. Du har en plats hos mig med eller utan daglig kontakt ( det har ju bevisats förut tycker du inte? ) och jag stöttar dig gärna om jag kan.
Du behöver bara be mig.
Gör det du behöver göra för att må bra och när du vill/kan så hör du av dig. Det viktiga för mig är att du mår så bra som möjligt och att du gör vad du behöver göra för att må bra. Inget annat är viktigare för mig. Många kramar! Farlig.

Inget motstånd när jag säger att jag behöver backa.
Det talar sitt tydliga språk tycker jag, att han inte har den värme i sina känslor för mig som man skulle behöva för att ta det där relationsklivet.
Inte för att jag vill det, eller... är det något jag intalar mig själv för att skydda mig?