Om trädet

Det är en spricka i min glaserade yta.
Snart går jag sönder.

Det är som om jag tar slut.

Det är ett svart monsterträd som slagit rot i mig. Som gror i mitt hjärta och sträcker hotfulla, lövfria grenar ut mot huvud och axlar.
Rötterna borrar in sig i mitt bäcken.
Mina ben är ännu fria, och vibrerar. Dansar. Tror de har en chans.

Min hud ligger spänd över ilskna grenar.
-Vad är det här? frågar Rätt.
-Ingenting, fräser jag.
Fast jag vet ju. Att jag håller på att ta slut.

Att jag snart blir det där trädet, som bara är rotat i mitt inre och ingen annanstans.
Inne i mig är det ständig vinter, fast det tror man inte. Man tror jag är alla årstider, varje dag, hela tiden.
Men jag fryser ju alltid. Jämt. Fryser, varje dag, hela tiden.

-Vad är det här? frågar Rätt och drar med fingrarna över kvistarnas upphöjningar.
-Jag vissnar snart, svarar jag monotont och en tår prasslar sig ut ur ögonvrån.

Så vill jag kräkas, för att han inte automatiskt förstår mig. Kräkas för att jag måste berätta om det där trädet.
Kräkas för att jag låter bli.

Snart tar jag slut.

Om energier som dröjer sig kvar

Det var ett fåfängt försök, det medger jag.
Det var en Alla Hjärtans Dag och en nybliven mamma lägger sina sista slantar på en present till en nybliven pappa, två biljetter till musiken han älskar.
Ännu ett försök för mamman att dela pappans passion. Ännu ett av de försök som pågått i fyra år att dela något med honom. Något som var nytt. Som skulle vara, nej bli, deras.
Och i takt med att det närmar sig, dagen då Foo Fighters musik ska spränga gränserna mellan oss förstår jag att det är svårt att dela med sig av något som redan är utdelat.

Hur dum var jag inte?

Vår låt, är snudd på deras låt.
Precis som allt annat i vårat hem är snudd på deras. Och jag blir snudd på förtvinad när jag får reda på att plötsligt är det inte bara en soffa de valt, utan matbord, stolar, vardagsrumsbord och lampor. Tallrikar och glas.
Våt och inlindad i cremefärgad frotté är jag naken och fastkramad av hennes jättehand.
Hennes energier är överallt och fyller mig. Tar över mig.
Rider mig som värmen om sommaren.

Sommaren lägger sig som ett lager svett över min redan blanka hud, träffa mig innan är hennes ord till Rätt.
Mitt hjärta är på väg upp i en kväljning när jag olagligt väntar på hans svar.
När jag oroligt väntar på om han letar upp en lögn för att möjliggöra en öl i Humlegården med henne. Istället för att i förorten, göra sig i ordning med mig. Istället för att i förorten, kyssa sina döttrar på pannan.