Om en ny parfym.

-Du har en ny parfym.

Jag kan inte avgöra om det är en fråga eller ett konstaterande.
Jag vet inte hur han hamnade där, framför mig på ett pulserande dansgolv, men ändå tornar han upp sig, precis så farlig som bara Farlig kan vara.

Hans ögon är lika svarta och pupill-lösa som vanligt, men skäggstubben är ny. Eller inte ny, jag har dragit mina fingertoppar över den otalig söndagsmorgon, men ny med att medvetet låta bli att ta bort den.

Det är så många kroppar här, så många som stinker, så många som är varma av svett. Instinktivt lägger han en hand mot min nacke och drar mig till sig, räddar mig. Bäddar in mig i det han delar med mig, den ständiga svalheten under huden, bäddar in mig i den tunga doft som är hans.
Och han kontrollerar.
Genom att trycka en nästipp, estetiskt perfekt, men alldeles för stor för hans ansikte, mot en punkt bakom mitt öra.
Han kontrollerar att jag verkligen har en ny parfym.

Min puls slår över basen i musiken.

Dottern, Rätt, Eldklot.

De tre Viktiga flyger förbi ett stängt medvetande, just i den sekunden han böjer sig nedåt för att kyssa mig.
Och jag gör vad jag tror att jag aldrig skulle ha sans nog att göra.
Jag ryggar tillbaka och avfyrar ett försiktigt leende.

Han biter ihop sin käkmuskel, glädjen att se mig är inte borta men vad som en gång vilat mellan oss är, just nu, inte där.

-Rygga du, Svanka, säger han innan han lämnar mig med ett animerat asgarv i ljudnivån. Rygga, backa, undvik. Vissa saker kan du inte undkomma.

I ett par sekunder står jag fallen från skyarna, kan inte förstå vad som hänt. Farlig blandas ut bland alla andra, fångas upp av sitt sällskap och jag ser honom inte mer under kvällen.

Jag dansar.

Åh vad jag dansar den natten.