fredag 13 november 2020

Om att du är hemma där, hos mig, i mig.

Du kommer in till mig i duschen. 
Den obevekliga värmen har samma effekt på dig som på mig, och kanske hjälper min nakna kropp till. Du tar in hela mig innan du långsamt kysser mig och min rygg trycks försiktigt mot de kalla stenplattorna. Dina händer ersätter det strilande vattnet mot min hud, du hittar punkter på min hals med törstiga läppar och kommer hela tiden närmare. Fast det är fysiskt omöjligt, lite närmare hela tiden. Du  vänder på mig och jag svankar mot dig med brösten och ansiktet mot väggen när du tar tag i mina handleder och håller upp dem mot mitt huvud. Du glider in i mig, helt utan ansträngning. Det är en helade känsla, du mumlar konstant att jag är skön, att du passar så bra i mig, att du hemma där, hos mig, i mig. 

Jag trodde att jag skulle nöja mig. 
Var fast besluten att om jag så bara fick kyssa dig så skulle det vara nog för mig. 
Övertygad om att om jag bara fick en natt med dig så skulle det vara nog med mig. 
Men det blev två nätter, det blev tre. Det blev tusen meddelanden, det blev ljuspunkter. Viktiga stunder, det blev en rutin. Du lär känna min kropp, du utforskar varenda vinkel utan att tveka. Du får mig att komma tills jag inte har några krafter kvar, tills jag viskar att jag längtar efter att du ska göra det samma.
-Jag vill ha dig. 
-Du har mig, du har mig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar