Om en insikt i Krutrök.

Jag sitter på den lokala restaurangen med min vän Styrka när det slår mig.
Mitt emellan samtal och maträtter, vakande över dottern och småprat med servitrisen - det är som en insikt, en upptäckt jag inte tidigare gjort i mina tankar.
Jag säger det högt, det jag tänker.

- Sedan jag berättade att jag skulle bli sambo med Rätt har Glöd inte svarat på ett enda av mina samtal. Han har heller inte ringt mig.

Styrka tittar på mig över middagsbordet och ser lite frågande ut.
Ja, hon ser faktiskt precis så frågande ut som jag känner mig.

Min Glöd, han får inte försvinna, han får inte ta sin ångest och vika den inåt i sin späda fågelungekropp. Jag ska ju bära honom, min energi är den som ska lyfta honom. Jag saknar Glöd. Min vän, min eviga låga!

Så ensam i mitt fort av flyttkartonger och tidningspapper slår jag de välringda siffrorna och efter bara en signal hör jag hans röst.
Jag hör att han är upptagen, jag hör att han tänkt ringa, men låtit bli. Jag hör att kan försöker ringa mig senare.
Jag tror inte han hör att jag saknat.