Att han har valt mig nu.
Att han ska bo med mig, med oss, nu.
Skaffa barn med mig nu.
Vi ska bli familj, vi ska bli oss.
Så varför gör det så jävla ont att åter igen upptäcka Lurigs ständiga närvaro i hans liv?
Hon välkomnar honom hem från Utlandet med öppna armar och söta ord över internet.
Hon välkomnar honom hem från Utlandet med öppna armar och söta ord över internet.
Jag orkar inte, jag orkar inte med oron att hon ännu en gång ska be honom ändra sig.
-Lämna Svanka och Dottern. Vi hade det ju så bra!
Jag blir trött. Fysiskt trött och mitt i min storstädning för att hitta plats åt alla hans saker i mitt hem, vill jag bara dra av mig min hud och gå och lägga mig.
...Gud förbjude att själv vara den svaga när man är starkast. Gud förbjude att leva sitt eget skal när man är naken kanske naken in till huden hos andra där man vågar, för att man där vågar för att man där vet att man inte kan såras. Tror på dig. Tror inte att du går vilse.
SvaraRaderaLåt inte lurig ta sin plats. Hon vill vara den där infekterade hårsäcken i ditt hårfäste. Men kläm den ignorera dig så ska du se att den långsamt försvinner utan ett minsta ärr
SvaraRaderaDet kommer att gå bra den här gången, det kommer att göra det! :)
SvaraRaderaJag tycker inte att det är rätt att ha en back-up på det sättet.
SvaraRaderaHur ska man kunna satsa 100% i ett förhållande då?