Så går tankarna för den obotliga romantikern en lördagsnatt.
En tyst knackning på min ytterdörr, en Svanka som tassar upp för att öppna.
Kisar mot hans skepnad i trapphuset och blir upptryckt mot väggen. Krävande, hungrigt och med all saknad kysser han mig. Vi andas tungt och han flämtar fram
-Det är inte samma sak utan dig.
Sträva ivriga händer, kalla från nattluften innanför mitt linne. Jag ger upp och för ännu en sista gång rusar min puls i väg innan vi somnar. Bara en sista gång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar