Det svarta håret är längre. Ansiktet manligare.
Bringan.
Den går inte ens att beskriva.
Jag börjar med att sträcka fram handen för att hälsa, haspla fram mitt förnamn utan att ställa mig nära hans halspulsåder och girigt dra i mig doften.
Men han tar tag i min handled och skrattar, säger men Svanka, det är ju jag!
Och tio år försvinner.
Jag är inte trettio längre, utan tjugo.
Och han, Pojke, är bara sexton.
Han faller för mig någon gång när jag lindar honom kring mitt lillfinger likt en guldglänsande hårlock. Han minns mig, minns detaljer om mig. Han minns hur min hud lägger sig över mina skulderblad, han minns att han i timmar låg och smekte min rygg, i samma timmar han berättar sagor om hur det ska bli sen.
-Om bara några år Svanka, säger han i en melodi han gjort till sitt mantra. Det är bara nu! Jag kan älska dig som en man en dag, är fortsättningen när jag retar honom för hans blåögdhet.
-Du är bara en pojke. Älska mig så, nu, istället, spann jag och slog bort allt prat om några år. Skrämdes av att han, så ung, vågade tänka på sen.
Vilsna jag kysste honom med ena ögat öppet, ena benet utanför dörren. Med en hand på mobiltelefonen redo att möta upp någon annan när andan föll på.
Och andan föll på.
Ständigt.
Han minns så många detaljer och jag nästan ingenting.
Det var så länge sedan.
Det finns bara fragment av den tiden. Fragment för att jag förtränger, framgent för att så stora delar av mig var förtvinade. Jag åt energier. Föll man för mig var man förlorad.
Han hade så mycket längre hår nu.
-Jag har fortfarande inte klippt det. Som jag lovade! Han blinkar med ena ögat.
Han är självsäker nu.
Han är tjugosex. Vuxen.
-Vem var jag för dig egentligen? frågar han när vi får en stulen stund av ensamhet. Kan du bara svara på det?
Jag är tyst.
Svara på det utan att försvinna igen!
Och jag vill säga något.
-Förklara mig. Förklara oss! Han försöker få mig att tala.
Men det är där han går vidare. Det är där han frustrerat ger upp.
Jag ser hans ryggtavla uppmålad framför mig.
Hur förklarar man en fjäder? är vad jag ville säga.
En stulen stjäl är knappast något brott om den gett sig hän
SvaraRadera