Med händerna fastspända i mardrömmarnas sängstolpar, läderstycken som slitits blanka av mitt frenetiska ryckande.
Med kroppen uppspänd som ett stort kryss och kroppen lackande av svett ligger jag som en missbrukare och tigger om en fix.
Med kroppen uppspänd som ett stort kryss och kroppen lackande av svett ligger jag som en missbrukare och tigger om en fix.
En sista dos.
Jag ljuger för de ögon som svävar över munskydden, jag ljuger för alla.
Det känns som om vi har prövat allt.
Avstånd. Avhållsamhet.
Vänskap.
Ingenting.
Allting.
Allt leder tillbaka till det här Någontinget och det börjar sakta svida i min hud, som om han stod bredvid med sitt varggrin till leende och sakta och metodiskt smorde in mina piskrapp med salt.
Det pirrar i mig.
Att det svider.
Jag ljuger för de ögon som svävar över munskydden, jag ljuger för alla.
Det känns som om vi har prövat allt.
Avstånd. Avhållsamhet.
Vänskap.
Ingenting.
Allting.
Allt leder tillbaka till det här Någontinget och det börjar sakta svida i min hud, som om han stod bredvid med sitt varggrin till leende och sakta och metodiskt smorde in mina piskrapp med salt.
Det pirrar i mig.
Att det svider.
It hurts so good.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar