Det är något med oss och onsdagar.
Det är något med oss och broar.
Det är något med oss och kullersten, betong, bitterljuvhet, hissar, lunchrestauranger, middagsrestauranger, dofter, humor, svarta hål, djupliggande ryggrader och mopptofflor.
Det är som om det är något med oss och allt.
Det är något med oss och att ringa ett samtal på en mening.
-Jag är i din stad, vart äter jag och mina kollegor en middag värd namnet?
Och det är något med att jag en timma senare bytt den vardagskladdiga tröjan mot ett rygglöst dito, snörat på mig mina ceriserosa monsterklackar och samlat håret i en bulle mitt på huvudet. Dina kollegor är som bortblåsta och jag får njuta ditt sällskap alldeles ensam för första gången sedan den senaste onsdagen vi träffades.
Det är något med oss och att först knulla varandra mentalt i någon timma innan du krävande rycker till med handleden och hånglar upp mig under ett valv. Så oförsiktigt att en stackars förvirrad diskplockare kör vilse och ursäktar sig förläget.
Och sedan är det något med oss och tid.
Det är som om det inte finns någon egentlig tid, med dig i min direkta närhet är allt som annars delas upp i sekunder, dagar, år och liv, bara ett vakuum. I snart exakt fyra år har så otroligt mycket hänt, men jag kan ändå med klarhet minnas din första blick på mig.
Första gången jag förvånade dig, imponerade på dig, fick dig att skratta, fick dig att förstå digsjälv, fick dig att må bra. Jag kan minnas första gången jag kysste dig, och ännu bättre, första gången DU kysste mig.
Samtidigt som jag kan glömma andra detaljer, men då är du där och berättar dem för mig.
Det är något med oss och uttrycket it hurts so good som är jobbigt sant.
Jag älskar den senaste onsdagen.
Den var perfekt. Den var oss.
Det blev något med oss och ingefära.
Det blev något med oss och mycket osagt som fick luft.
Det är något med oss.
Det går aldrig att skiljas utan att vi har följande sms-konversation så fort vi är utanför varandras synhåll
-Fan, Farlig!
-Fan, Svanka!
Det är något med oss och allt.
Det är något med oss.
Och det är föralltid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar