Du står och väntar på mig när jag på tågskakiga ben kliver ut på perrongen. Jag landar i din famn, i ditt framsäte och innan du vet ordet av, landar jag även i passagerarplatsens fönsterruta.
Du skrattar och jag känner direkt, att de traditionella rustningarna ligger nedpackade någonstans där vi inte är.
Det är bara du och jag.
Skallösa, hämningslösa, skrattfyllda.
Jag får dig att le, och jag älskar det.
Jag får dig att skratta, och jag förstår Väninnans uttryck om hjärtan som nyser.
Jag får dig att skratta, och jag förstår Väninnans uttryck om hjärtan som nyser.
Det är mörkt när vi kliver ur bilen.
Det är mörkt när du drar mig intill dig, när jag drar in din doft, när du för mig över strandpromenaden.
Det är mörkt när vi kliver in på Sillen&Makrillen, när vi stjäl ostbitar från tallriken som tillhör Den Bäste och när vi kliver ut igen - fortfarande lika mörkt.
Men allt det här mörkret, det upphör att existera när jag tittar rakt på dig- för det är som att stirra rakt in i en ljusvägg och nu, när vi skiljts åt, kan jag bara önska att du ser vad jag ser när du tittar på dig själv i spegeln.
Om jag ibland måste vika undan med blicken, är det för att hämta andan, påminna mig själv om att du är mänsklig.
Och ibland måste jag titta ut genom ett bilfönster, för att upptäcka hur solens strålar bryter sig igenom ett molntäcke.
Och visa dig.
Det är det vackraste du vet, och nu vet jag hur du ser ut när du tittar på det.
Det är mörkt när du drar mig intill dig, när jag drar in din doft, när du för mig över strandpromenaden.
Det är mörkt när vi kliver in på Sillen&Makrillen, när vi stjäl ostbitar från tallriken som tillhör Den Bäste och när vi kliver ut igen - fortfarande lika mörkt.
Men allt det här mörkret, det upphör att existera när jag tittar rakt på dig- för det är som att stirra rakt in i en ljusvägg och nu, när vi skiljts åt, kan jag bara önska att du ser vad jag ser när du tittar på dig själv i spegeln.
Om jag ibland måste vika undan med blicken, är det för att hämta andan, påminna mig själv om att du är mänsklig.
Och ibland måste jag titta ut genom ett bilfönster, för att upptäcka hur solens strålar bryter sig igenom ett molntäcke.
Och visa dig.
Det är det vackraste du vet, och nu vet jag hur du ser ut när du tittar på det.
Ibland får jag be dig ta av dig solglasögonen för att jag inte sett dina ögon på en hel dag.
Och vi mellanlandar någonstans.
På en mack i ingenstans.
Och kanske, kanske har ditt ljus smittat av sig lite på mig, för du säger att du ser stjärnor runt mina ögon.
Jag gråter lite, när jag sitter själv på toaletten, och minns att det även var det sista min pappa sa till mig innan han stängde ögonen, fylld av cancer och drog sitt livs sista suck.
På en mack i ingenstans.
Och kanske, kanske har ditt ljus smittat av sig lite på mig, för du säger att du ser stjärnor runt mina ögon.
Jag gråter lite, när jag sitter själv på toaletten, och minns att det även var det sista min pappa sa till mig innan han stängde ögonen, fylld av cancer och drog sitt livs sista suck.
-Jag ser dina stjärnor Svanka Leende, låt dem aldrig, aldrig slockna.
När du lägger ditt huvud mot min axel och fascinerar mig med berättelser om tvillingsjälar kan jag inte annat än att trycka mina läppar mot din tinning.
Tänk att du finns i mitt liv.
Vackraste Lejon.
Tack.
Tänk att du finns i mitt liv.
Vackraste Lejon.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar