Om ditt svek

Att minnas mig, vad minns du då?

Tusentals lappar jag gömt överallt, en glömd tröja, kanske en bild på mobilen.
Du minns mig när du ser på griffeltavlan hur jag år efter år fyllt våra initialer och årtal, en orange tandborste som ser sjukt oanvänd ut. Det ligger några hårnålar bakom handfatet och ett schampo står på badkarskanten. 
På kudden ligger några hårstrån och inköpslistan har fått ett tillägg, precis under 'alufolie' står det med min handstil; kärlek kan inte köpas för pengar.
Det gapar en tom hylla i klädkammaren, en tom plats vid matbordet. Disken hopar sig och du minns mig för att jag alltid sjöng komponerad av vattnet som rann.
Lite kanske du minns mig för hur jag överraskade dig den där födelsedagen med alla dina vänner på kalas och en stor gryta mat medan jag höll mig i bakgrunden, du kanske ler när du tänker på hur jag tvingade dig att hänga upp gardinstången som vart halvt nedriven i två år. 
Kanske har du kvar min röst på det där bandet vi spelade in och spelade upp baklänges, du minns mig när du öppnar din översta byrålåda och hittar allt som jag sparat där. Alla biljetter, allt som vi gjort är dokumenterat där, i min låda. Den topphemliga.

Du minns alla bråken och missförstånden, du minns hur du sprang ut ur lägenheten och jag efter dig i vinternatten - ett linne och inget annat. 
-Kom tillbaka, kom tillbaka!
Hur du gav mig din jacka och vi vände om.

Du minns min sorg då sprickan kom emellan oss, hur jag bara satt käpprak i sängen och undrade vem hon var som nyss ringt på dörren, du minns livet som växte i mig och hur du kämpade för att jag skulle avsluta det.

Du minns inte min sorg när livet valde att inte leva med oss, när just detta lilla liv vände om och i stora blödande spår lämnade minnen på min madrass. Detta minns du inte - för du var inte där.

Således minns du inte ångesten, hur jag gång på gång ställde mig framför fönstret där på 14de våningen och vile hoppa, du minns inte att jag trodde jag var modig nog att sticka kniven i mitt bröst och rinna ut - som livet.
Du kan inte minnas vrålet in mot kudden då jag var matt och inte hittade något att leva för - då enda gången jag älskat jag förlorat allt, det är omöjligt att du ens har en aning om vad som for igenom min kropp hos gynekologen när hon konstaterade att -ja, allt var ute nu.

Du minns inte hur jag stod och väntade på dig då du inte kom och hur pendeltåget gungade i takt med fy skam fy skam för ingen ville ha na... Du minns inte hur jag nervöst strök en hårlock från min panna, drog jackan tätare kring kroppen, svalde tårarna och gick med huvudet högt över Centralen. 

För du var inte där.