Om sinnesfjärilar

Han lägger en mjuk hand mot mitt bröst.
Den är onaturligt mjuk och jag tar girigt tag i den, skrattar och säger att den är som en liten pojkes hand, en liten rik pojke som aldrig arbetat en dag i sitt liv. Har du levt? Dina händer säger nej.
Han tystar mig genom att lägga sitt pekfinger mot mina läppar, jag pussar det inte utan stänger bara munnen där bakom.
-Svanka, jag skulle ge mycket för att få fånga någon av alla de där fjärilarna som fladdrar runt i ditt huvud.
Vi slutar prata, stunden känns stor men inte övermäktig. Himlen mot vattnet har fört oss till en kaleidoskopvärld där allt är åt rätt håll, men upp och ner- uppdelat i tusentals små kristaller. Jag har ett saltlager över min hud, mitt hår har smitit ur frisyren. Jag ser min blick i ett fönster med motljus, jag har hittat tillbaka och han har lett mig dit. Han har lett mig hem.

Måhända är jag, den ende i världen som tycker mig veta att du är den mest underbara kvinnan i världen.
Måhända är jag den enda i världen, som ser din magi, i varje liten sak du gör. I varje tanke.
Jag kan inte förstå, hur man kan passera dig, utan att förstå, att man precis passerat den finaste människan som kommer att existera. Med allt ditt mörker finns en klart lysande motpol, och jag är inte rädd för någotdera, men jag har förstått. Kan du?

Min insida är skrovlig, men den börjar kännas len.
Och jag må ha stora blonda lockar och ett skratt som studsar mot vår minimala stugas väggar, men han glömmer bort vem jag är när han ser min silhuett mot nattljuset, han glömmer bort att det ligger en dosa gift vid hans huvudkudde, med samma doft som jag bär. Men han är inte rädd, hans händer är inte slitna. Han har aldrig gröpt ur någon eller garvat läder av en själ. Han vet inte, så vi ser ett nu i vårat smala perspektiv.
Det är natt när han kysser min axel, när han kysser min axel är det gryning. Han binder mig till sig utan att veta det, och jag blir rädd att knutarna inte är tillräckligt lösa.
Jag är Svanka, jag är den lyckligaste. Den som förtrollar dig. Den som ändrar din värld och din bild av den. Jag är Svanka, och du är aldrig den enda i världen. Det är gryning och våra vänner vaknar, det skramlas med en kastrullverklighet. Jag smyger ut när han har somnat om.