Om sammanfattningar

Det är något med Fin.
Han kallar mig aldrig för mitt smeknamn, till exempel. Han använder mitt riktiga namn, sju bokstäver istället för fyra.
Hans namn, det är bara tre.

Så skriver han.
Mitt namn.
Vet du?
Det känns som om jag spenderat de två senaste veckorna med dig!

Jag skojar med honom, jaha! Det var DU! Jag undrade vem det var som var med mig. 

Vi småpratar lite, kanske känner han sig lite tagen på sängen, kanske var det inte meningen att jag skulle veta att jag dansat över hans medvetande, men efter en stund så förklarar han och berättar om boken han läser. Boken där en man spenderar en tid tillsammans med en mäktig fé.

Så fort féen beskrevs såg jag dig.
Hon rörde sig som dig.
Suckade och stönade- som dig. 

Så när han lämnade henne kände jag glädje för att jag har fått ha dig nära en vecka, men sorgsen för att det tog slut.

Fångade han precis våran relation där?