Ligger på sidan i sängen och stirrar på den, som så många gånger förut- enda skillnaden är att jag då väntat på ord som skulle få mitt sinne av fyllas av honom. Det var det sista som skulle hända den dagen, ett utdraget godnatt som följde efter mig i mången dröm.
Ibland på finska. Ofta på hebreiska.
Ofta med väldigt mycket annat än bara godnatt, dessa stunder av nattsudd drog ibland ut tiden till tre timmar.
Men nu, nu är mörkret omkring mig så mycket mörkare och allt jag kan göra är att stirra på de sista orden vi skrev till varandra.
Låtsas att han gör likadant med sin telefon och vi ändå, på något sätt, ändå fortfarande kan länka ihop oss med varandra.
Att linan inte är bruten.
Jag har lämnat honom ifred, det går emot mig och allt jag vill göra. Det är motsatsen till vad jag vill, det är onaturligt.
Dagen har kantats av tusen små händelser som ingen annan än han skulle skrattat åt, kvällen har innehållit delar som skulle fått oss båda att skratta hysteriskt. Jag stod i hans port för att lämna något utanför hans dörr, tryckte upp hissen till våningen under hans, för dörren kärvar så dant vid sjuan. Tittade på silverlådan jag hade i famnen, hörde några röster och i panik tumlade jag ner för trapporna och hela vägen hem.
Jag har lämnat honom ifred. Och jag måste fortsätta göra det.
Jag har lämnat honom ifred, det går emot mig och allt jag vill göra. Det är motsatsen till vad jag vill, det är onaturligt.
Dagen har kantats av tusen små händelser som ingen annan än han skulle skrattat åt, kvällen har innehållit delar som skulle fått oss båda att skratta hysteriskt. Jag stod i hans port för att lämna något utanför hans dörr, tryckte upp hissen till våningen under hans, för dörren kärvar så dant vid sjuan. Tittade på silverlådan jag hade i famnen, hörde några röster och i panik tumlade jag ner för trapporna och hela vägen hem.
Jag har lämnat honom ifred. Och jag måste fortsätta göra det.
Han vill att jag ska sluta tycka om honom, för jag kan aldrig ge honom vad han vill ha.
Han har aldrig bett mig om något annat än just det. Sluta tycka om mig.
Och jag lovade. Lovade att sluta.
Han har aldrig bett mig om något annat än just det. Sluta tycka om mig.
Och jag lovade. Lovade att sluta.
Som om att det skulle gå.
Jag tror att han skulle kunna göra mig illa. Jag vet att han han klarar att såra mig. Han kan få mig att gråta. Förstöra mig. Men kan aldrig att sluta tycka om honom så jag vet inte hur jag ska hålla mitt löfte- det är svårt att inte tycka om någon man älskar.
Någon som fått mig att älska mig själv.
Jag tror att han skulle kunna göra mig illa. Jag vet att han han klarar att såra mig. Han kan få mig att gråta. Förstöra mig. Men kan aldrig att sluta tycka om honom så jag vet inte hur jag ska hålla mitt löfte- det är svårt att inte tycka om någon man älskar.
Någon som fått mig att älska mig själv.
Den här texten- den är dålig.
Den är ogenomtänkt, precis som mina sista skriverier. Jag är oinspirerad men jag måste ta mig igenom det här, och det är bara mina fingertoppar som kan visa vägen.
Den är ogenomtänkt, precis som mina sista skriverier. Jag är oinspirerad men jag måste ta mig igenom det här, och det är bara mina fingertoppar som kan visa vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar