Om hur jag sögs in i ett svart hål

Kanske ska jag börja från början, början som var ett år sedan, ska jag verkligen börja där?
Det här skriver jag för att inte glömma, för att hålla fast i de små detaljer som börjar suddas ut i kanterna, detaljer som jag vill ha kvar i mitt hjärta, i mitt minne. Detaljer som att vi, första gången vi hälsade på varandra, höll kvar handslaget lite längre än vad som är politiskt korrekt.
Och att två brunnsdjupa ögon mätte mig med den där slående blicken jag kommit att älska, att beundra, att ständigt vilja möta.
Vi var kollegor.
Han var bitter.
Jag var upptagen. Så upptagen att jag borde ägnat min tid åt att vara himlastormande kär och förälskad men inte tillräckligt upptagen för att föremålet för den här förmodande känslostormen skulle fly landet och jobba väldigt många mil ifrån mig.
Men ändå. Jag var med Rätt.

Det hade gått några dagar på mitt nya jobb.
Ni vet hur det är, man hinner aldrig hälsa på alla första dagen utan ägnar sig åt att samla intryck och kunskap om vad det är man ska göra. Det var därför som det inte blev förrän dag tre som hela hans gestalt tornade upp sig framför mig och han rev mina murar genom sitt syrliga leende. Jag försökte avväpna honom med att se sval ut, det var som att han utstrålade ett intensivt hat mot mig, men vi sa bara våra namn och gick åt varsitt kontor i den långa lokalen.

Det hela började en kväll då vi jobbade över, som så många andra dåliga ideer skedde även den här på övertid. Vi blev lämnade ensamna med något projekt vi skulle jobba på och nyfikna som vi var på varandra var arbetsprat snabbt avklarat och i samband med att oktobernatten sänkte sig över Stockholm satt vi och pratade med full intesitet om alldeles för privata saker.
- Jag är bitter, säger han och ler avogt. Ser du det här, säger han och pekar på hjärtat. Här finns bara ett svart hål.
Han berättade om sin situation, om att vara nyskild och ha misslyckats med något han trodde på. Jag var förlorad, inte för att jag sökte någon nyskild utan för att han involverade hela sin personlighet när han talade.
Han var Farlig.
Plötsligt ropar verkligheten och hemmet, jag måste rusa och lämnar honom för att avsluta allt pappersarbete. Men kan inte hålla mig utan skriver till honom på kvällen, det visar sig att vi är grannar och han kommer över på ett halvt glas vin.
Och har med sig en matlåda.
Till mig.