Om varför jag är med Rätt

Det har nästan gått ett år och ändå är jag fortfarande med Rätt.
Många undrar varför, och förra höstens minnen svider fortfarande likt minnestårar bakom ögonlocken. De bilder jag fick uppmålade under alla de där samtalen vi hade raderades inte av bedyran av hans kärlek. Orden om att han visste om sitt felsteg men ändå var glad för det då det fick honom att inse hur mycket han älskade mig vägde inte upp de faktum att han ljugit för mig.
Många har frågat mig längst vägen varför jag inte är med Farlig.
De få som vet sanningen, och den hela sanningen, om vår relation säger att jag lyser upp när jag pratar med honom. Eller när jag pratar om honom. Eller om jag tänker på honom.
De säger att jag strålar.
Förut önskade även jag att jag var med Farlig. Inte så mycket att han var min, men att jag fick vara hans. Jag önskade det och investerade massor av kärlek i vår relation, men i slutändan så ville han inte. För nära sin skilsmässa. För bitter. För trött på tvåsamhet, även om han rådiggade alla stunder vi delade.
Igår när vi hade älskat med varandra sa han något som gjorde så ont. Vi låg på rygg och tittade på stjärnhimlen utanför mitt fönster, våra fingertoppar snuddade bara vid varandra och han tog till orda om relationer. Hur svårt det var att hitta någon som var intelligent, roligt, snygg och bra i sängen. Jag hävde upp mig på en armbåge och spände skämtsamt blicken i honom när jag frågade om vilken av dessa kvaliteer jag saknade.
Det blev tyst ett tag mellan oss.
Han säger utan omsvep
- Du har ju allt det där. Men vi har kommit varandra för nära för att ha ett förhållande.

Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till den meningen, så jag vände taggarna utåt och sa att visst, jag ville älska dig i början men nu skulle jag ALDRIG vilja ha förhållande med dig.
Jag vet att det sårade och det gjorde mig nöjd där i mörkret. Han började.

Farlig ägnar otroligt mycket tid åt att övertyga mig om hur jävla fantastisk jag är. Men i slutändan så känner jag bara att jag inte fantastisk nog. För han kommer aldrig ta mig i handen och hålla upp mig som sin partner.
Men som trofé, någon att hångla med i höstsolen, duger jag mer än utmärkt.

Men det är därför jag är med Rätt. För även om han sårat mig och jag har hämnats i tysthet så är han ändå rätt, och han vill vara med mig. Han är involverad i mitt liv och i motsats till Farlig som är involverad i mig.
Men det är farlig jag sms;ade tidigare, och det är han som bryter med sitt sällskap ikväll för att följa med mig hem.