Om blindskrift.

Sluta läs mig.

Mina ord, min spända hud över ansiktet. Mitt gåsknotter- låt det inte bli braille.

Sluta skapa mig från de förtroenden jag gett kring mitt förflutna, sluta läs mig när det blir en grund för mitt nu.

Vilse i mina fingertoppars spiraler? Gå bara. Gå bara bort.

All text, alla bokstäver. De finns inte, bara tomma mellanrum. Mellanrummen, de säger allt. 

Ignorera dem. Älska mig. Ignorera dem.

Sluta läs mig, jag blir fångad då. Jag tror att du förstår mig då. Hitta inte mig, jag har gått vilse. Jag andas inte.

Jag vill inte.

Läs mig inte, se mig inte. Känn mig inte, vet mig inte.

Tro på mitt 'bra' fast du vet jag ljuger, skrapa inte mer, förlåt, det finns inget vackert där.

Inget värt att söka där. Detta hölje, låt det bli just allt jag är.

Känn mig inte, vet mig inte. 

Läs inte mina ögons flackande, undra inte vad min sköra handled krampar efter.

Läs inte mina händer i fickorna, mina brev, mina drömmar, mina linjer.

Titta inte bortom mina blåa, jag är grund.

Läs mig inte, dedikationen på första sidan svider varje gång du öppnar min pärm.