Om ett Undantag

Han spelar med fingrarna över min hud.
-Visste du att Für Elise egentligen heter Für Therese? Fast Beethoven skrev så slarvigt att man inte kunde läsa..
Jag drar in luft där jag ligger på rygg, och skrattar till lite på utandning.
Typisk sådan information som bara han vet.
Och jag.
För vi konstaterar att vi är dem som läser på mjölkpaketens baksida. Vi konstaterar att vi är ett virus i en statistik.
Och att vi, uppenbarligen, gillar Bo Kaspers Orkester.

Mitt skinn knottrar sig över brösten.
-Fryser du?
Och utan att vänta på svar drar han upp täcket över mig, bäddar in mig så mina armar låser sig längst med kroppens sidor och lägger sina fuktiga andetag där precis under käkbenet.
-Haha! Nu är du min mask! Min latmask! Och jag, jag släpper dig aldrig. 
Han är ett Undantag.
Jag pratar förvånansvärt lite den här kvällen. Den här natten.
Han har kört hem mig när andra har kört bort mig, inga ord är nödvändiga.
-Prat och perspektiv, kära Svanka.
-Prat och perspektiv repeterar jag monotont.