Om en brunn som fylls på.

D.T:
Vi pratade om dig nyss. Hoppades du skulle komma. Svanka: Pratade ni om mig?! Va!! D.T
Och hon sa:
"Det är den snyggaste tjej jag sett! Man vill ju bara kasta upp henne på ett bord och..." Svanka: Hahaha! Dör. D.T Du är så jävla fucked up. The best kind of fucked up. Men gott nytt år ditt fasansfullt vackra lilla stycke.

Svanka: Gott nytt! D.T Och, alltså. Jag vet inte vad det är, men någonting med dig är så sabla intressant. Det känns som att jag å ena sidan skulle kunna sitta och prata med dig om ungefär ganska exakt allt - eftersom du är en av få personer jag stött på på senare tid, som man faktiskt kan föra ett intelligent samtal med - och å andra sidan dra tag i dig, lyfta upp dig och rusa iväg in i mörkret och känna dig, ta dig utan möjlighet att hålla mina händer borta.
Svanka: -tappar alla orden och fumlar runt för att hitta rätt- Varför säger du så?
D.T Du trasslar dig liksom in innanför.
Och det är något med dig, det liksom strålar från första sekund. En bubblande, livfull sak, med något svart i bakant. Något i dina ögon. Intelligent och barnsligt lekfullt på samma gång. Något säger mig att vi skulle kunna ha rätt kul ihop.

Svanka: Jag är en rätt så kul typ ibland!

D.T Noshörningsjävel. Svanka: Nä. Flodhäst!