måndag 8 mars 2010

Om att säga hejdå.

Avskalad alla dina lager ligger du naken på min säng. Utslagen med blicken fäst i taket och jag får själv jobba för att pressa in mig i de utrymmen din vita kropp erbjuder mig.
Ett virrvarr av ljusstrålar dansar över den tomma canvas som är din hud, ljus som bländar mig och jag måste blunda för att inte låta verkligheten komma ikapp.
Blunda för att inte uppleva hur du med en disträ puss på min panna knäpper på dig dina kläder och lämnar mig.
Du förbryllas hur min närhet är som en sval hand på din heta panna, du förvillas av mina skratt som pärlor på en tråd. Du förvandlas efter att vi älskat och i en rytm som inte är din ramlar osammanhängande meningar ur din mun.
Vad pratar du om, Älskling?
Och vad vill du ha för svar?

Precis innan du ska trycka ner handtaget till min ytterdörr vänder du dig om och kysser mig rufsig. Du frågar om jag är kall.
Jag svarar att jag alltid fryser.

1 kommentar:

  1. Sagt det förr... men du skriver så otroligt vackert. Och det här var så vackert att det gjorde ont i mig. Ja.. jag gråter faktiskt.

    Sluta aldrig skriva människa!

    SvaraRadera