Det var något som hände i natt.
Kvällen började i mörkret, där jag med stapplande handlflator letade mig fram i mitt gamla hem, städade ur det som varit mitt mest personliga utrymme för att göra plats för någon annan. I varje armrörelse blev en yta lite renare, ett minne lite blekare. Varenda hörn av lägenheten besudlades av rengöring, och de önskningar jag viskat in mot väggarna samlades i alldeles för högt tempo ner i stora kartonger av wellpapp.
Det var svårt att samla ihop allt som varit mitt, bitterljuvt vemod när jag strök dörrposterna för att säga hejdå.
Det är då han ringer, Farlig, och hör direkt på min röst att han bör vara där jag är. Innan jag vet ordet av så står han och trycker in min gamla portkod och vi krockar nästan på vägen ut där jag kommer kånkandes på de sista soporna.
Det är inte många ord som talas, men han kysser mig så kraftigt att jag tappar taget om det jag har i händerna och något krossas mot den frostiga asfalten.
En varm taxi, 275 kronor och en hissfärd senare står vi i mitt nya hem, den borg jag tänkte bygga utan hans andedräkt i möblerna, men jag bodde här i ungefär en vecka innan hans långa gestalt saknades.
Med mitt ena sovrum upplyst av bildrör och The Office UK föreslår jag en fyrkant med Ben och Jerry, vi ligger i en stor, bred säng och tittar tills han trycker på paus och fattar tag om min nacke och ger mig en kyss som även nu får det att vibrera i hjärtat. Säger något som han börjat repetera om och om sista tiden;
Jag förstår inte hur du kan vara vacker i alla ljus och i alla vinklar.
Hans händer över mig får mig att inse min skönhet.
Och även i natt älskar vi, men det är något som händer. Det är något annat, han kan inte ta i, han vill bara stirra mig djupt i ögonen och viska varma ord om min skönhet, han vill pressa sin tyngd emot mig och kyssa mig, han håller fast mina handleder i ytterläge och ber mig svära på att aldrig försvinna.
Med näsan djupt begravd i mina skulderblad mumlar han att han tycker om mig. Tycker om dig, tycker om dig, tycker så otroligt mycket om dig.
En pärla av ordet älska är på vippen att ramla över mina läppar, men just då kommer jag, vi står på knä och jag lutar huvudet mot hans axel.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar