Om att skjuta moment åt sidan

Nu börjar vardagen lite ytterligare, momenten med Farlig kommer skjutas åt sidan för att göra plats åt tid med Rätt.
Rätt som snart kommer hit med sin stora väska och sina hemnycklar, Rätt som säger upp stora inkomstkällan Utlandet för han anser att vi har mer. Det har tagit honom lång tid att inse det, lång tid och många kvinnor för att inse att han och jag skulle dela något.
Noterar du som läsare min bitterhet så noterar du rätt.
Det är inte utan beska droppar över fingertopparna som jag skriver de här orden, och kanske har Farlig hjälpt mig att driva fram dem, men vill Rätt vara med mig så får han förtjäna det.

Jag är lätt att tas med när historien är ett oskrivet blad.
Men sårar man mig så är det nästan omöjligt att sudda ut bakgrunden. Fast jag tror på oss, det finns en anledning att jag kallar honom Rätt här i bloggen.
Precis som det finns en anledning att Farlig heter Farlig.
Jag har passion med Rätt också, han kan få hela mig att vibrera av lycka, han känner till alla små skrymslen av mig men blir ändå överraskad av vissa saker jag gör.
Skillnaden, i det stora hela, är väl att han inte öppet visar SIN passion, om han nu har någon. Det hör inte hemma i en offentlig sfär, och ibland känns det som om han tycker att tv-soffan är offentlig... Han kan tycka att jag är alldeles vild och påpekar ofta att jag är den mest exotiska kvinna han levt med, den mest öppensinnade han delat tankebanor med.

De få verkliga personer i mitt liv som känner till bakgrunden, hela bakgrunden, med Rätt och Svanka versus Svanka och Farlig för ofta diskussion om vem som borde få äran att ge mig epitetet 'sin'. Majoriteten röstar på Rätt av alla praktiska skäl, men när de ser min blick så säger de direkt att jag ska vara med Farlig.
Och jag vet inte, om Farlig ville ha mig på det där riktiga hej-här-är-jag-och-mitt-bagage-sättet så kanske jag inte ens hade varit intresserad.

Och det har han faktiskt påpekat en gång.
Du vill bara vara med mig så länge det är omöjligt.
Det var när jag tog upp frågan vart vi var på väg. Vad lite han kände mig då.