Om en överraskning

Jag vet inte varför jag gjorde det.
Kanske för att jag ville vara den som gjorde något out of the ordinairy för honom. Kanske för att jag skulle gjort det till Rätt om han hade varit i Sverige?

Med ett betalkort i högsta hugg och www.chokladogram.se under fingertopparna, beställde jag en guldtacka och en röd ros till Farligs kontor.
Han mår inte så jättebra just nu, han känner sig slut i huvudet. Eller som han själv uttryckte det igår; fakking färdig.
Så jag skickade godis till honom.
Vad är det för fel på mig, är det här att avveckla? Att hålla mig undan?

Jag vill bara att han ska bli överraskad och tänka; Vad nu då?
Det är sällan man får honom off guard, men när det händer så blir han alltid lika lycklig som en tolvåring blir över sin pappas undangömda Playboy.
Jag kommer ju inte se det, hans chock, men jag kommer veta om den. Det räcker fan bra länge.

Jag brukar åka buss hem.
Den går utanför hans kontor, det känns alltid lika konstigt att stå där och vänta och veta att om han tittar ut från 15de våningen just då, så kanske han skulle se en myra nere på markplan. En myra som liknar mig.
Jag sitter och uppdaterar sidan, om och om igen. Väntar på att bockmarkeringen för Levererad ska bli grön...
Men nu ska jag slå ihop min dator och gå hem. För jag slutar nu.
Eller snart.
Om nio minuter.

Jag går hem.
Och jag tar nog inte bussen idag.